Jag är så jävla trött på att höra min (o)vän myggan surra runt i vårt sovrum på nätterna och sen vakna med myggbett var och varannan morgon. Den gillar inte S, han bli aldrig utsatt, bara jag. För jag är så söööt. Kungligt blod och allt det där men va faaaan?! I lördags på jobbet gick jag runt med ett gigantiskt myggbett mitt i pannan. MITT I! Pang. En kollega på mitt jobb skrattade gott i alla fall, hon sa att hon var tvungen att anstränga sig och tänka på att inte stirra på bettet.
Så nu, mina vänner, har jag satt upp ett myggnät i sovrumsfönstret. Jag hoppas det fastnar massa myggor där och så ska jag komma med radarn och döda dom alla. Och jag kommer inte sörja med deras mammor eller syskon.
Hahahaaa!!
Vaknde idag med ett bett i tinningen, ett på halsen (obehagligt!) och ett på låret.