Idag var jag utanför dörren för att testa min vingar för första gången på sex dagar. Nina är och hälsar på från Malmö och jag ville ha en kram och träffa hennes hund Xavi.
Jag gjorde även bort mig. Jag är bra på det. Skulle berätta för Emma Nina och Mats en rolig grej som hände innan jag gick hemifrån. Den roliga poängen blev helt förstörd när jag säger “Och då hör jag S skrika - Neeej dom är Iranier”
Detta precis som det går förbi en (troligen) iransk man. Han blev lagom glad kan jag säga. Emma och Nina flinade glatt och sa “det var nog han med, han vände sig om och gav dig en arg blick“. Kanske ska jag börja tänka på att folk kan missuppfatta mig? Gubben hade väl ingen aning om att det roliga i min historia handlade om att min sambo själv är från Iran.

Söööt  Xavi!