Idag utanför mitt jobb blev det bråk. Eller några nazister misshandlade en person. Snabbt som attan gick det. Vi hörde några vrål, tjejer skrek och folk sprang omkring. Någon minut tog det sen var dom flesta borta.
Jag skulle ringa SOS. Glömde slå nollan för att komma ut på linje först, sen när dom svarade visste jag inte vad jag skulle säga riktigt. Fick i alla fall fram mitt budskap om bråk, polis och ambulans. Jag hörde på killen att jag inte var den enda som ringt och det trodde jag väl inte heller. Men som jag och Emma kom fram till, så kan man inte heller tänka, att någon annan säkert ringer så jag behöver nog inte..
Några privatperson lyckades i alla fall få ner en av killarna och höll kvar han tills polisen kom. Läste sen på GP att det skett en misshandel tidigare i Brunsparken och två till blev misshandlade direkt efter vid Korsvägen.
Någon timma senare sa jag till mina kollegor att jag inte kände mig helt återställd än. Tur är väl det sa dom, det visar ju på att man har några känslor i kroppen..