Jag ringer alltid mamma eller min sambo när jag är på väg hem efter en utekväll eller bara känner mig allmänt orolig. Häromdan var det faktiskt runt två på dagen. Jag tyckte att jag hade en skum snubbe bakom mig och tänkte att bara jag kommer in på gården och dörren låser sig är det ju lugnt. Men han småsprang efter mig och fångade upp dörren innan den stängdes. Jag gick en liten omväg på och ringde S. Gubben gick förbi vår port och ut på gatan på andra sidan gården. Kanske ville han bara snedda och komma fram snabbare, men med allt snacka om våldtäksmän tänker jag fan inte ta några risker.

En natt när jag, S och P satt och snackade i köket sa jag till dom att alla män är potensiella våldtäktsmän för mig när jag är ute själv på kvällen/natten. Dom höll först inte alls med mig och sa att dom själva ibland kan gå bakom en person, kille eller tjej spelar ingen roll, bara för att det alltid är tryggare att vara två. Jag fick dom att förstå att bara för att vi vet att dom är snälla så vet inte stackrn framför det, utan hon känner bara att någon förföljer henne och när hon snabbar på stegen gör du med det. Det slutade med att dom till slut höll med.

I aftonbladet läser jag att mobilen kan ge en falsk trygghet, att man glömmer bort att vara uppmärksam på omgivningen när man går och pratar om annat i telefon. Jag tror det är skitsnack till viss del. Även om du själv inte är uppmärksam måste det ändå ha en avskräckande effekt på personen som planerar ett överfall.
Jag hoppas att Göteborg (och resten av Sverige med för den delen) snart kommer få en liknande jourtelefon som Stockholm har, Nattknappen, där tjejer som känner sig osäkra kan få "sällskap" hem av polisens volontärverksamhet.