Fy vad hemskt det var att vakna i natt av åskan. Trodde någon slog in dörren i en halv sekund. Blev klarvaken direkt och bara låg och väntade på nästa smäll. S sov vidare och verkade inte alls störas. Jag försökte krypa under han för skydd utan framgång. Pratade med Emma tidigare idag, hon jobbade i natt och det kan inte vart trevligt. Hon vart med lite rädd. Härligt att höra =) Min sambo däremot.. jag frågade när han kom hem om han med vart i alla fall liiite lite rädd. Nää, det visade sig att han inte märkt ett skit. Lite svaga minnen hade dykt upp när hans kollegor sagt att dom vaknat och inte kunnat somna om. Fick inte vara så cool själv eller?