När jag var yngre jobbade jag mycket ideellt med arrangemang och för att ungdomssatsningen i Göteborg skulle få finnas kvar och uppnå sina mål. Jag var helt inne på att jag i framtiden skulle jobba med ungdomar. Jag skulle bli den som fick de stökiga att tänka över sina värderingar och jag skulle vara den som löste allas problem, den som alla kunde prata med.

Jag jobbade fyra år som ungdomsvärd under Göteborgs kalaset och det är nåt av det roligaste jag gjort. Man jobbade från 18 – ett eller två på natten beroende på hur länge piren var öppen och vad som behövde göras när folk gått hem. Tio dagar på raken. För 998 kr. Sammanlagt! En skitlön med andra ord, fast o andra sidan var ingen av oss där på grund av pengarna =)

Tiden går och man fastnar i sin bekväma vardag. Jag älskar stället jag jobbar på nu, mina uppgifter och mina kollegor.

Men när jag såg älskade, hatade förort så var det inte en måndag, efter avsnitten sänds på SVT, som jag inte hade tårar i ögonen. Dels för att Lugna Gatan fått så mycket skit, och dels för att det är sån gemenskap. Jag hittade lite av min glöd igen.

För någon vecka sedan kom beskedet om att Lugna Gatan ska få finnas kvar i Göteborg. Utan att vara engagerad i just den organisationen så vill jag ändå rikta ett stort tack och grattis till alla som jobbat för att dom inte skulle läggas ner! Det känns helt rätt =)