Känsligt ämne: Päls
Jag vet inte riktigt vart jag står i pälsfrågan.. Har tänkt på det mycket de senaste dagarna och här är några saker jag kommit fram till:
Å ena sidan
- Jag tycker att det är läbbigt med döda saker, vare sig det är en ko, min katt eller en människa.
- Jag tycker inte det är rätt att föda upp djur bara för att på ett plågsamt sätt döda dom för snygga kläder.
Å andra sidan
- Jag äter kött. Alltså djur som föds upp bara för att mätta oss.
- Om man slaktar en ko för mat, kan man inte lika gärna utnyttja skinnet för att inte slösa?
- En päls, om den används i flera år och går i arv, är mer logiskt och miljövänligt än att köpa en ny polyester jacka var och vartannat år. Eller en fake päls med för den delen.
Så vad är min poäng? Jo, att jag ärvt en jättefin minkpäls (?) av min farmor. Jag kan inte se mig bära den, men det är absolut inget jag kommer slänga iväg eller sälja. Det är ett arv som jag kommer ta hand om och vårda i flera år. Kanske en dag att den kommer till användning. Antingen av mig eller om den går i arv ännu en gång.
Och när jag tänker efter, jag har skinnplånbok, skinnjacka och skinnskor. Skillnaden kan jag knappt peka på.
Slutligen, de aktivister som är emot päls och kastar målarfärg (en klassiker?) på folks pälsar gör ju inte saken bättre. Djuren återuppstår inte från det döda, utan resultatet blir väl troligare att den rika människan som bar pälsen går och köper sig en ny?
Kanske låter det som jag lutar mer mot pälssidan, men det är jag själv inte så säker på. Jag vet helt enkelt inte vart jag står!
Å ena sidan
- Jag tycker att det är läbbigt med döda saker, vare sig det är en ko, min katt eller en människa.
- Jag tycker inte det är rätt att föda upp djur bara för att på ett plågsamt sätt döda dom för snygga kläder.
Å andra sidan
- Jag äter kött. Alltså djur som föds upp bara för att mätta oss.
- Om man slaktar en ko för mat, kan man inte lika gärna utnyttja skinnet för att inte slösa?
- En päls, om den används i flera år och går i arv, är mer logiskt och miljövänligt än att köpa en ny polyester jacka var och vartannat år. Eller en fake päls med för den delen.
Så vad är min poäng? Jo, att jag ärvt en jättefin minkpäls (?) av min farmor. Jag kan inte se mig bära den, men det är absolut inget jag kommer slänga iväg eller sälja. Det är ett arv som jag kommer ta hand om och vårda i flera år. Kanske en dag att den kommer till användning. Antingen av mig eller om den går i arv ännu en gång.
Och när jag tänker efter, jag har skinnplånbok, skinnjacka och skinnskor. Skillnaden kan jag knappt peka på.
Slutligen, de aktivister som är emot päls och kastar målarfärg (en klassiker?) på folks pälsar gör ju inte saken bättre. Djuren återuppstår inte från det döda, utan resultatet blir väl troligare att den rika människan som bar pälsen går och köper sig en ny?
Kanske låter det som jag lutar mer mot pälssidan, men det är jag själv inte så säker på. Jag vet helt enkelt inte vart jag står!
Kommentarer
Trackback
Hem