Jäklar vad jag är trött i benen, skakis i armarna och torr i halsen nu!
Kom precis hem efter att ha vart och hälsat på Emma och lille Oliver med Nina, Sebbe och Loise. Oliver är en prins, han sov och åt. Och sov :)
När vi skulle åka hem startade inte Sebbes bil. Vi puttade som idioter, men icke! Två snälla killar stannade men de fanns inga startkablar i någon av bilarna. Vi lyckades vända vid vändplatsen, behövde bara springa runt och backa bilen två gånger :) Sen bar det av uppför. Då var bilen stendöd, inte ens klockan på instrumentbrädan lyste.
Loise gick fram till några grannar som satt och åt på uteplatsen och en kille hjälpte oss med startkablar, motvilligt ska tilläggas..
Så här efter tycker jag självklart att det är roligt, lite dramatik i vardagen (av det här slaget) skadar inte. Mindre kul för Sebastian som måste köpa nytt batteri! Och startkablar, till nästa gång..