Imorse startade jag dagen med dessa låtar. Härlig sommarmusik som passar perfekt innan frukost när man ska till jobbet och står och sminkar sig. Fick ångest när jag sjöng med, och för det skyller jag på min mamma som lärt mig någon slags skrock att om man sjunger innan frukost så är man ledsen innan kvällen. Skitsnack! :)

Favorit i repris. Allt blir roligt med den här låten i bakgrunden. Allt! Det kanske tar lite längre tid än vad det skulle gör ifall jag inte dansade omkring massa, men då skulle det vara mindre roligt. Cirkeln ni vet?

Det här inlägget kan vara lite äckligt. Inget man läser till maten alltså..
Förra fredagen var jag ju hos läkaren. Minst en gång om året måste jag gå till öronläkaren. Yep, jag är vad som kallas öronbarn. När jag var liten sövdes jag och man satte in rör i mina öron som efter ett tag, när dom var mogna, ploppade ut själv. Om dom sitter innanför eller i trummhinnan vet jag faktiskt inte.
I vilket fall.. I fredags var jag där för att beklaga mig och be om en sköljning (jag sa ju att det inte skulle  vara mysig läsning) Men nää, då sa han att det inte är bra att skölja mina öron och vi gjorde en omständigare procedur där jag i slutändan fick tamponader in i båda öronen som han dessutom blötte ner med nåt som jag lyckats förtränga vad det heter..

Poängen med inlägget och rubriken kommer här:
Fy fan vad obehagligt det är att inte höra när bilar kommer körande. När någon cyklist susar förbi dig. När tanten i kassan säger vad du ska betala. Jag var livrädd för att någon skulle fråga mig nåt och jag skulle stå och se dum ut.

Skänker en tanke till folk som är hörselskadade eller döva. Samhället är inte gjort för dom..

Kände mig mycket bättre efter lite shopping och mat, men nu är det halsonda tillbaka. Och imorgon ska jag till tandläkaren. Eller plåtis som jag sa när jag var liten. Tog flera år innan jag fattade att det var plågis alla sa. Har aldrig haft problem, skräck alltså, inför tandis. Kanske är det därför jag inte tänkt på det som en plåga, utan mer att man får plåt i munnen när man lagar. Eller plast som det är nu.

I vilket fall.. Detta firade (inget att fira? Allt kan firas!) jag med ett långt bad med en påfyllning, tigga till mig ruggskrubb av sambon :) och nu, ett glas kallt vin! Och vips var allting mycket roligare..

Det här måste ju vara ett av de absolut sämsta tillfällena att svimma på. Om man inte vore brudgumen själv.. Jag tycker jättesynd om den lille vakten. Tänk, hans mamma var säkert så stolt över att han skulle delta i bröllopet och så gör han bort sig händer det här. Ändå, trots att jag vet hur jäkla obehagligt det är att svimma, kan jag inte låta bli att skratta! Det ser ju jättelustigt ut när han vacklar till. Sån uppmärksamhet folket omkring hade och kunde fångade han mjukt.

Det är inte många som klarar av att sjunga live över huvud taget, än mindre samtidigt som man framför ett dansnummer. Synd bara att körtjejerna inte hörs så bra, det skulle göra detta framträdandet perfekt.

Men jag ger nog inte upp, det här känns som nåt jag ska jobba på att lära mig.

Killarna är placerade i soffan och snacket är igång =) Underbart!

Ta en funderare över detta:
Den nya rösten i lokaltrafiken, är det en man eller kvinna?!
Min mamma sa kvinna, men sen när hon lyssnade sa hon man. Och sen visste hon inte. Inte jag heller. Det är en man med ljus röst eller en kvinna med mörk röst. Undra om det är gjort så att det ska låta som en unisex person (eller vad säger man)?

Jag har sett på Aftonbladet, att man kan vinna en träff med Whitney Houston samt konsertbiljetter. Vem vill det egentligen undrar jag? Dom senaste månaderna har vi inte hört nåt annat än att hon är pinsam och rätt så världelös på scenen samt att folk går innan konserteran är slut. Igen och igen.. Trist, hon var min första idol..

Kommer ni ihåg att jag skrev om den här söta möbeln som heter Nirvana? Om inte, läs inlägget här. Läste precis att ett café i Sundsvall har haft en sån möbel i två somrar men nu kräver kommunen att dom ska ta bort toppen då den kan gömma faliga personer, så som våldtäktsmän, och att den skapar en farlig och otrygg stadsmiljö. Det är i alla fall vad cafét säger att kommunen säger. En kvinna på stadsbyggnadskontoret säger att det inte alls är så dom tänkt, utan att soffan mer har skymt sikten för butiker, gående och trafik.

Känns väldigt mycket som en förvirrad "dom säger, ni säger, vi säger" situation. Poängen är i alla fall att toppen på soffan får monteras på igen när soffan ställts mot väggen. Så varöfr skrevs artikeln?

Ofta ser man kändisar (i alla fall i USA) som tar parti för något. Allt ifrån politiker till i detta fallet delfiner. Jag frågar mig för vems skull dom gör denna filmen? Vet sen tidigare att Hayden Panettiere brinner för just delfiner och jag har sett klipp där hon ställer sig mellan djuren och folket som klubbar ihjäl dom. Det är alltså hennes grej. Men resten då? Självklart tror jag att varenda en i detta klippet skänker massa pengar till välgörenhet hela tiden, men varför just delfiner? Tänker på alla barn som dör av svält och i krig varje dag..

Tidigare i veckan diskuterades nåt liknande det här på någon radiokanal jag hade på. Frågan var "vill man veta vart kändisar står tex politiskt?" Själv vet jag inte om jag bryr mig. Alla jag gillar ställde upp för Obama och dom som inte gjorde det var jag inte heller förvånad över.

Bara en tanke..