Det här inlägget kan vara lite äckligt. Inget man läser till maten alltså..
Förra fredagen var jag ju hos läkaren. Minst en gång om året måste jag gå till öronläkaren. Yep, jag är vad som kallas öronbarn. När jag var liten sövdes jag och man satte in rör i mina öron som efter ett tag, när dom var mogna, ploppade ut själv. Om dom sitter innanför eller i trummhinnan vet jag faktiskt inte.
I vilket fall.. I fredags var jag där för att beklaga mig och be om en sköljning (jag sa ju att det inte skulle  vara mysig läsning) Men nää, då sa han att det inte är bra att skölja mina öron och vi gjorde en omständigare procedur där jag i slutändan fick tamponader in i båda öronen som han dessutom blötte ner med nåt som jag lyckats förtränga vad det heter..

Poängen med inlägget och rubriken kommer här:
Fy fan vad obehagligt det är att inte höra när bilar kommer körande. När någon cyklist susar förbi dig. När tanten i kassan säger vad du ska betala. Jag var livrädd för att någon skulle fråga mig nåt och jag skulle stå och se dum ut.

Skänker en tanke till folk som är hörselskadade eller döva. Samhället är inte gjort för dom..