Ska vi ta det från början?
Min mamma blir kallad på mammografi, som alla svenska kvinnliga medborgare över 40 år. Tack för det staten!
Inom två veckor, ganska så exakt, ringer dom till mamma och säger att dom behöver ta fler bilder.
Här har vi en aning om att är nåt som är fel såklart. Vid återbesöket tas en omgång bilder till, som tyvärr inte ser bättre ut dom. Då tas tre cellprov från tumören och vi får en ny tid till Sahlgrenska, bara en vecka efter, för att få svar på proverna.
Från väntrummet kallas vi in av en sköterska och in i rummet kommer även en kirurg. Dom behövde liksom inte säga nåt, jag var redan på det klara om vad det handlade om. Operation blir om två veckor sägs det. Jag och mamma tycker att allt går väldigt snabbt, det känns både bra och konstigt.
Sköterskan säger att hon ska ringa mamma. Både veckan innan operation för att höra efter om hon har några frågor. Men även veckan efter, så allting har gått bra.

So far so good, eller vad säger ni?

Tyvärr är det ingen som ringer och hjälper oss besvara våra frågor utan mamma springa ifrån på jobbet och ringa flera gånger innan hon kommer fram.
Informationen vi fick innan operation om att hon skulle bli sjukskriven i fem till sex veckor under strålningen verkar inte heller den stämma. Det nya beskedet är tre veckor, fram till den 21 april, då det även är återbesök för att få reda på om det blir strålning, hormoner eller cellgift. Eller en härlig coctailblandning av allt.
Att hon skulle vara sjukskriven under den tiden är inte alls självlkart längre.
"Så trött blir man inte, du ska inte tro på allt du hör" var det senaste någon sa till oss.

Är inte det rätt så intressant ändå. Att två sköterskor, på samma sjukhus, kan säga två så helt olika saker?

Så vad som var så bra från början har tyvärr blivit sämre. Ju mer utlämnad man känner sig, desto sämre information får man. Då det verkligen borde vara övertydligt.