Den bästa boken jag har läst sen Stieg Larssons Millenuimtriologi tror jag faktiskt. Knepigt med tanke på att jag inte alls gillade Kepplerparets första bok, Hypnotisören. Men denna, så jäkla spännande att det är jobbigt att gå ner i tvättstugan själv nu mitt på dagen. Det var jobbigt att ligga i badet när ingen var hemma igår. Ni förstår? Det känns själv som man är i sin värsta mardröm när man bara vill fortsätta läsa fast det är så spännande att man samtidigt vill blunda.
Jag är helt till mig över denna boken. Läs den!


Kommissarie Joona Linna i Keplers uppföljare till Hypnotisören En sommarnatt hittas en kvinna död på en stor fritidsbåt som driver runt i Stockholms skärgård. Hennes lungor är fyllda av bräckt vatten, men det finns inga spår av detta vatten på kläderna eller resten av kroppen. - Hon har drunknat, Joona, säger Nålen. - Drunknat? Nålen nickar och ler vibrerande. - Hon har drunknat ombord på en båt som flyter, säger han. - Antagligen har någon hittat henne i vattnet och lyft ombord henne. - Ja, men om jag trodde det så hade jag inte tagit upp din tid, säger Nålen. Nästa dag hittas en man död i sin paradvåning på Östermalm. Mannen hänger i en snara från lampkroken i taket. Hur har det gått till? Det är högt i tak och det finns inte en enda möbel i hela rummet, ingenting att klättra på. Trots det är kommissarie Joona Linna övertygad om att det rör sig om självmord. Han har givetvis rätt. Mannen har tagit sitt eget liv, men självmordet avslutar inte fallet, utan blir istället upptakten till ett hisnande intensivt och farligt förlopp. Vissa kontrakt kan man inte bryta ens genom sin egen död.


Bokia