Och hur många gånger har ni hört "idag får tjejer fria"? Dra åt helvete! Jag friar vilken dag jag vill, det är inte ens ett roligt skämt.

blev det för mycket. Jag hinner inte med allt som har något med skolan att göra. Tentor, inlämningsuppgifter, CV till praktiken. Hjälp!
Jag då? Och mina vänner..?

Igår var jag och Sassan på Kapten Röd. Så det så. Bästa kvällen på länge. Bästa spelningen någonsin i sin klass. Massa känslor och tankar som jag inte ens får ner här. Läs GPs recension. Det var en magisk kväll. Say no more, I rest my case. Kan inte formulera mig.


Läs även GT recension. Man får tycka annorlunda, fast denna killen har fel. Men det kan ju inte han hjälpa. Att allt har gått så jävla bra i hans liv och att han inte kan se saker ur andras perspektiv..

Har ingen känsla för nåt i detta vädret. Verkar som det ska vända och tu är väl det. "Ledig" imorgon. På dagen läkare och frisör, på kvällen shippis. Det ska bli kul. Fredag blir ännu roligare. Lördag och söndag. Väldigt roliga dom med. Gud så kul :)

Lite det humöret jag är på nu..

Jag tittade på reprisen av den hemlige miljonären igår. Det var väldigt blandade känslor. Så jäkla kul att se Masireh och allt vad han gör och lyckas med. Vilken människa ♥
De negativa känslorna tänker jag inte ens ta upp för dom är så fåniga i jämförelse med hur andras liv kan ser ut.

Titta på programmet här och ta er en funderare på vad man kan göra för utsatta ungdommar.

Var hos tandläkaren i onsdags. Inte den vanliga, folktandvården, utan en privat. Nu ska det jämföras undersökningar minsann. Blir så förvirrad när jag helt plötsligt aldrig har några hål längre. Iofs bra att dom kom under större tiden då det var gratis. Jag tackar och tar emot såklart.
Jag firar det hela med en tandblekning om några veckor. Äntligen!!

Axel är ju ett lustigt namn egentligen. Det är ju en kroppsdel. Vill man heta samma som det? Typ hej jag heter Hand. Eller Arm! Bara nåt som slog mig. En liten hangup..

För övrigt så har jag så ont i min axel att tårarna nästan rinner ibland. Lite illamående. "Men gå till läkaren då!" tänker säkert ni. Jag funderar på det. Har fortfarnade inget förtroende för dom. Speciellt inte när man kommer och säger "jag har ont" och det inte är något som syns, som man kan peka på. Vi får se hur jag gör... Dansen ikväll kommer nog inte gå överdrivet bra känner jag.

Hit! Kommer sitta här och äta lunch om några timmar.

Jag är sur förbannad ledsen och besviken. Varför ska dom bästa ryckas bort först? Varför fortsätter folk med droger?
Det går inte att välja en enda..

Klassen ska till studiebesök idag. Kommer nog bli nästan lika kul som Lanvdetter. Jag har i alla fall höga förväntningar. Ellos lager, here I come!! =)

Jag köper fullständigt att alla inte har samma musiksmak. Men inte hur kultureliten kan gå ihop och försöka såga någon vid fotknölarna. Det spelar ingen roll vad ni skriver. Han har redan vunnit! I mina ögon handlar allt om smak och vilka som får komma till tals i medierna. Jag är glad att Hasa Rami fick chansen!

Det här var det finaste jag läst på länge. Äntligen får kaptenen den kärlek han förtjänar.

 

”Hoffmaestrofobi” – Hasan Ramic om varför kulturgubbarna hatar men Sverige älskar Kapten Röd

Efter P3 Guld har han varit artisten på allas läppar. En för många tidigare okänd reggaekille med rötterna i Göteborg blev föremål inte bara för radiolyssnarnas prisande, utan också för popårets första nätdebatt. Varför blev så många från de traditionella musikmedierna så förvånade när årets artist visade sig vara Kapten Röd? Och varför älskar publiken honom så mycket? Hasan Ramic hittar förklaringen inte bara i en go göbbe, utan också i vår svenska musikhistoria:

När Fredrik Strage recenserade Petters första album skrev han ”Petter och hans bröder från söder är vanliga kisar som gör julklappsrim om sin stadsdel”. Kanske kul, men helt irrelevant till musiken. När Kapten Röd vann priset som årets artist på P3 Guld-galan blev en av de svenska rockjournalistbjörnarna – Jan Gradvall – störd i sin sömn och skrev följande recension i DI Weekend:

”Det är bara att gratulera reggaeartisten Kapten Röd till en mycket välförtjänt seger på P3 Guld-galan i kategorin ”Bästa mobilisering av sms-röster”. Däremot undrar man fortfarande vad som hände med priset till årets bästa artist?”

Det är hela recensionen. Inget skrevs om Kapten Röds musik, inte ens en spekulation i hur en indieartist från Göteborg kunde ”mobilisera sms-röster” bättre än en majorartist som Maggio. Vad är det, borde ha Gradvall frågat sig, som gör att vilt främmande människor spenderar en tia på att rösta fram en lång, rödhårig Majornabo som de förmodligen aldrig har träffat, mer än på stadsfestivalscenen? Jag undrar vad som hade hänt om Kapten Röd hetat Jacco och hade vunnit Årets Artist och Guldmicken? Vad hade Gradvall skrivit då? Säkert något exotiserande i stil med att det är ”gatans uppror mot det etablissemang som kramar sönder Maggio”. Alla minns vi hur glad han blev när Highwons ”Från hjärtat” fick många visningar på youtube.

Mycket av ”kritiken” som riktades mot Kapten Röd efter hans skräll på P3 guld hade ingenting med hans musik att göra. Påhoppen som har haglat, mest från rockjournalister och främst i sociala medier, har handlat om att han är lång och rödhårig, att han är från Majorna, och att han gör flumvänsterreggae. I mångt och mycket påminner det hela om hur Petter behandlades i slutet av nittiotalet, när han som medelklasskille från Södermalm valde att göra rap enligt amerikansk förlaga. Helt oironisk, helt utan tillsatser. Som jag såg det bände sig många baklänges i en kaskad av klasshat, och vad som i slutändan var smygrasism, för att tala om för Sveriges kultursideskonsumerande befolkning att detta inte gick för sig.

Men det var då, nu pratar vi istället om varför man SKA gilla Kapten Röd.

Vi bryter ner det. För samma saker som gör Kapten Röd till ett hatobjekt är vad som gör honom älskad av svenska folket:

För det första: en lång rödtott som svajar omkring på en scen är inget annat än älskvärd när man väl tar sig tiden att se honom. Göteborgska ÄR gött och alla som har flyttat till Stockholm på 90-talet och tränat bort sina dialekter kan sluta med självhatet nu.

För det andra: Det finns inga sätt att diskvalificera Kapten Röd som reggaeartist. Han gör väldigt kompetent reggae efter jamaicansk förlaga. Inget utspätt, inget förvanskat. Svensk reggae har en historia av att vara ett appendix till något annat som progg, hiphop eller punk, att kryddas av folkmusik, eller att göras på engelska. Kapten Röd gör reggae enligt sina förebilders principer. Sizzla, Buju och Bounty Killaekar i kaptenens musik utan att översättas. Det låter bra. Och let’s face it, svenskar älskar sin reggae.

Det har de gjort sedan Peps undrade vad fan hög standard är. Om svenska musikjournalister och proffstyckare bara fattade detta så skulle vi kunna blicken från allt det oviktiga och i stället diskutera Kapten Röd i en relevant populärkulturellt kontext. Då skulle vi kunna behandla hans musik som den bra, känsloframkallande popmusik den faktiskt är. Men det förutsätter att folk faktiskt LYSSNAR.

Det finns två album med Kapten Röd, till exempel här om du använder Spotify. Kolla in dem, och jag lovar er, det är inte så farligt som de Hoffmaestrofobiska kulturgubbarna på Twitter vill få er att tro.

För det tredje: I dag såg jag på internet att den militanta högerextremistorganisationen Swedish Defence League har börjat att dela ut flygblad. Om det någonsin har funnits plats för en artist med ett naivt kärleksbudskap så är det nu. Man kan anklaga Kaptenen för att vara ”flumvänster” men faktum kvarstår: Det är poptexter vi pratar om och inte debattartiklar. Hur nyanserad är ”Masters of war”? Nej, tänkte väl det.

Ps. Om man inte gillar Kapten Röd finns det en hel fauna av Göteborgsk kvalitetsreggae. Här ovan är Roffe Ruff med en av de bästa reggaelåtarna på svenska någonsin.

Hahaaa, vad jag skrattade när jag läste detta inlägget på Tyras blogg. Klart tjejerna ska använda twitter för att leta vin :)

Var på jakt efter ännu en svart ganska liten men ändå tillräckligt stor väska, gärna på rea, som man kan ha när man går ut. Jag har ju alltid med mig stor plånbok och hela medecinskåpet. (Kan vara så att det är dags att ändra på dessa vanor, i alla fall när det gäller plånboken, livet vill man ju gärna ha i behåll så sprutor och tabletter följer med, basta). Gillar även om man får ner en tröja eller sjal på sommaren. Men som så många gånger innan kommer jag inte alls hem med vad jag hade tänkt. Men nu har jag en vårväska med. I en färg jag inte tidigare använt. Den fanns iofs i svart med, men jag tänkte vara crazy. Så titta vad fin!

Äh nu lägger jag neeeer! Tycker att jag ofta har lätt att hitta ord när det gäller taxter och skriva arbeten i skolan. Men idag går det fanken inte! Varken på engelska eller svenska. Och självklart ska allt vara klart imorgon. Framför hållingen, vart tog den vägen? Fick i alla fall ihop (nästan) ett helt (eller lite mer än ett halvt, hur man nu vill se det) A4 om Triple E. Ja precis så kul eftermiddag har jag haft.
Fast liiiite häftigt är det =)

Nördig info:
400 meter långa (en fotbollsplan är ca 100 meter lång. En plan). 59 meter breda. 73 meter höga (motsvarar ungefär ett 25 våningshus).
Detta gör att Maersk Triple E blir de största fartygen någonsin. Hoppas dom flyter..

Åååhh, redan söndag! Jag har aldrig haft söndagsångest tidigare eftersom jag alltid jobbade helg och dessutom var ledig så mycket på vardagarna. Det är så man ska göra, jobba så lite att man trivs och ångesten aldrig infinner sig.
Men nu är det mer skolångest än någonsin. En vecka kvar till sportlov med spabesök, Klubb Karamell på Nef och mycket annat roligt och socialt att se fram emot. Då känns det extremt segt att ha två småtentor och en betygsgrunande inlämningsuppgift de närmsta dagana.
Bara att get to it! Klockan är snart tio...

Eller rättare sagt har ett paus i mitt pluggande. Sveriges geografi och hamnstäder är inte så intressant i flera timmar. Börjar dessutom bli hungrig och löser detta genom att äta choklad och chips. Ångesten, för att inte tala om illamåendet, smyger sig på. Tankarna vändrar iväg..
Det var sommaren 2010, jag var helt kär i en klänning som jag beställde hem. Den var för stor och när jag slulle byta var min storlek slut. Fånigt problem som jag inte kommit över. I nåt desperat försökr att göra dagen roligare och belöna mig shälv efter flera timmars plugg var jag tvungen att se om den eventuellt dykt upp igen. Men nej... Däremot fanns det annat fint som jag inte hade råd med. Ändå finns det nu en orderbekräftelse i min mejl på dessa två. Aj aj aj, ropar plånboken!