Årets bokrea startar idag. Favoriter från Bokia. Nu kör vi!

Nu när jag äntligen är klar med körkortet känner jag att jag nästan kan börja leva som vanligt igen. Ingen mer teori eller springandes till skolan vid knepiga tider.
Jag kommer inte ihåg när jag läste en bok senast. Måste vart i okteborg typ? Har saknat det nåt så fruktansvärt, så förra veckan köpte jag med mig Karin Alvetgens första bok, Skuld, hem från jobbet.

Jag har vart så säker på att jag läst alla hennes böcker. Även förra veckan trodde jag det, men efter att ha kikat på baksidan av boken tänkte jag allt vad jag kunde och insåg att det är nog bara just baksidan jag läst så många gånger att jag trott jag läst hela boken. Väldigt rörigt!

Skuld var precis lika bra som hennes andra böcker. Jag kan varken säga att hon känns som en nybörjare i denna eller har utvecklats i de senare.
Dock var det en sak som slog mig i slutet av boken, även om det inte alls var mycket, så var det en scen som var blodig. Om jag miss rätt var det första gången jag läst det i någon av Alvtegens böcker. Och jag konstaterar det igen, jag gillar inte blod!

Annars var den som sagt grym. I slutet satt jag som vanligt och var helt förvirrad. Jag hade ingen aning om vem mördaren var, om någon ens blivit mördad och hur allt skulle kunna lösa sig.

Det enda jag lyckats göra efter jobbet de senaste dagarna är att läsa. Känns så skönt att ha kommit in i en sån period igen! Har precis avverkat Jane Fallons "Rätt åt dig" som var ljuvlig.
Boken handlar om en man som är gift. Han bor med sin fru och deras barn i London halva veckan och andra halvan spenderar han på landet, på sitt andra jobb, boende hemma hos sin flickvän. Hans fru genomskådar honom och smider lömska planer med flickvännen. Underbara situationer uppstår och jag kände mig lycklig och stark när jag läste den.
Bokia

Vi ska ha möte med bokklubben på imorgon och jag började lösa på boken igår. Smidigt va? Fast det är egentligen inte mitt fel. Det är det iofs aldrig). Men fick inte tag på den förrens i torsdags. Nu är jag på sida 80 någonting så jag har ju kommit en liiten bit i alla fall. Misstänker att det inte är hela världen om jag inte hinner läsa klart. Får lite på vad mina kollegor/vänner berättar och läsa klart den i lugn och ro senare helt enkelt.

Det finns få saker som är så intressant som infiltratörer tycker jag. Därför trodde jag att detta var en bok för mig, speciellt efter att ha läst Odjuret av samma författare, Roslund och Hellström. Men här fanns inte alls samma målade beskrivningar och dilemman. Det tog lång tid innan jag kom in i boken, tyckte mest att den var lite tjatig och fööör målande, inget lämnades åt fantasin.

Handen på hjärtat tog det mig två månader att läsa denna boken. Jag trodde jag var inne i en tråkig period då jag inte hade läskänslan, men så var det inte. Dom första 2/3 av boken var bara inget för mig, så lång tid tog det alltså innan berättelsen drevs framåt känns det som.

"Han lever ett dubbelliv. Ett med en älskad fru och två små pojkar, en familj han vill skydda till varje pris. Och ett annat, hemligt, där han varje dag riskerar att förlora allt. Han tvingas ta makten på ett av Sveriges tyngsta fängelser. På uppdrag av polisen. På uppdrag av maffian. Han inser att han från och med nu är ensam, inte kan lita på någon och att han i det ögonblick han avslöjas blir lika farlig för båda sidor. Han kallar sig Paula och vet att det tar exakt tre sekunder att dö."

Men gör gärna en film på den här boken, det skulle fungera!!

Bokia

Detta är Mats Ahlsteds fjärde bok om Göteborgs poliserna. Jag har läst hans tidigare tre i helt fel ordning (inte för att det spelar någon roll alls). Den första jag slukade var den han skrev innan Mordet på Ragnhildsholmen, Den röda damcykeln. Jag måste erkänna att jag vart lite besviken på de andra böckerna (Violinisten och Dödsängeln), dom var bra men höll inte alls samma mått som Den röda damcykeln.

Det är kul att se en författare som utvecklats så grymt som Alhstedt. Mordet på Ragnhildsholmen är helt klart hans bästa bok! Jag läste den på fyra dagar och blev jätteledsen när jag var klar haha, så typiskt va? Nu känner jag som med Stieg Larsson böckerna, jag kan inte ge mig in på en deckare för snart igen, inte så länge jag har denna färskt i minnet, då inget kan mäta sig med den..

"Några ungdommar åker ut till Ragnhildsholmen för att fira studenten, men festen får ett abrupt slut när de finner en mördad man ute vid den gamla borgruinen. Vem är han? Och varför har han grävts ner ute på holmen? Under polisens förhör med de boende i området berättar en äldre kvinna att hon har hört ett skott mitt i natten några veckor tidigare. Senare samma dag hittas kvinnan och hennes man döda i vad polisen rubricerar som ett dubbelt självmord."

And so on..


Bokia

Nu har jag (tydligen) läst alla böcker av Karin Alvtegen. Trodde ett tag att jag hade en kvar att kasta mig över i framtiden men när jag kikar tillbaka i bloggen så verkar det som jag redan läst den. Ska ta en närmare koll på detta. Hade hoppats att jag hade nåt kvar.

Saknad är den bästa boken jag läst av Alvtegen och jag har ingen aning om varför.
Boken handlar om en hemlös kvinna som blir misstänkte för både ett och flera mord hon inte begått. Hon går från att bara behöva oroa sig om mat och sovplats från dag till dag till att var Sveriges mest jagade kvinna.

Alla böcker skiljer sig väldigt från varandra. Jag lyckas aldrig någonsin lista ut hur de ska sluta och sånt är ju alltid roligt!


Bokia

Jag satt häromdan och kikade i Svensk Bokhandels "lilla" katalog över höstens vuxen, barn och ungdomsböcker. Det är så mycket att ta in och allt kan omöjligt fastna. Men en debutant fick jag upp ögonen för. Av presentationen att döma har hon en skön humor och jag kommer verkligen läsa denna boken även om ämnet inte ligger mig nära. Än.

Karin Lindell jobbade som lärarinna och skrev krönikor om skolvärden i BLT innan hon blev gravid.
Det här var vad jag fastnade för:
"Efter ett par år insåg jag att det inte var svårt att skriva. Att amma och steka pannkakor samtidigt är däremot svårt. Så nästa naturliga stag var att börja blogga. Det gör inte livet lättare, men när man tappat tre ägg på golvet och doppat bebisens rumpa i plankaksmeten två gånger, och slutligen fått ihop nästan en hel pannkaka som tvååringen vägrar äta, så känns det lite bättre när man inser att det kommer bli ett bra blogginlägg."
Hahaa, så klockrent! Det är ju precis så det är, vare sig man har barn eller inte. Ljuset i mörkret för oss bloggare är ofta att man vet att andra kan njuta av ens missöden.
Håll utkik efter Karin Lindells debut Ketuchupmamman - Saker jag inte vågat berätta för BVC!

Läs mer om boken här, eller kika in på Karin blogg.

Författaren Eva Franchell var medarbetare och nära vän till Anna Lindh och har i fjorton år arbetat på Regeringskansliet. Det var dom två som var på NK när Anna Lindh blev mördad.

Bokia

Jag har läst min andra bok av Karin Brunk Holmqvist, potensgivarna.
Ganska mysig bok. Handlar om två systrar som bor i ett hus utanför en liten by. Dom snålar med pengar och deras största intresse är att fixa i trädgården. Men sen flyttar det in en ny stilig granne som dom båda blir lite halvkära i. Helt plötsligt vågar dom ta sig en nubbe, köpa nya klänningar och till och med beställa inomhus toalett.
För att sponsra sin lilla renovering bestämmer dom sig för att börja sälja potensmedel.

Lite för mycket information om dom båda systrarnas olika problem tycker jag det blir i boken. Löständer som håller på att lossna och hemorrojder som spökar. Och det är inte en gång man hör om detta. Tack, men nej tack! Ska ni läsa en feel good bok om grymma pensionärer så läs istället Holmqvist Sirila gentlemän sökes, som jag skrivit om här.

Bokia

Thomas Bodströms andra bok idealisten av nu avklarad. Den levde inte upp förens någonstans i mitten. Kanske för att jag inte kände mig koncentrerad och inte alls är så insatt i Sveriges politik som jag själv vill tro.
I boken får man följa en del av de karaktärer som fanns i hans första bok, Rymmaren. Men jag tycker inte att det känns som ett måste att ha läst den boken innan för att hänga med.
Två av Sveriges politiker blir mördade vid två olika tillfällen och genom två helt olika tillvägagångssätt. Jag såg inte den upplösningen komma kan jag säga.
En natt när min sambo hade somnat och jag låg och läste tills ögonen blödde var jag så uppe i varv att bara sambon vred på sig hoppade jag högt. Inte bra för mig och mitt hjärta men bra betyg för Bodström alltså.

Bokia

Igår gick jag ut och la mig i parken för att sola lite innan frukosten. Jag tog med mig Jens Lapidus senaste bok Gängkrig 145. Det är en serieroman där han har samarbetat med en illustratör som heter Peter Bergting. Konceptet är så grymt! Snacka om att ta tecknat till en ny äldre nivå. Ett måste i min bokhylla.
Boken handlar om ett gängkrig som bryter ut i de södra delarna av Stockholm med postnumret 145. Historien är inget man höjer på ögonbrynen åt direkt vid det här laget, men den är ändå bra skriven och man lär snabbt känna alla karaktärerna.
Sa jag föresten att jag läste ut den på två timmar? Yepp, så bra och lättläst är den!


Omslaget.

Bokia

Efter att ha läst denna bok tidigare av Anna Gavalda och inte hade något alls hemma jag hade lust att påbörja så köpte jag "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" för två veckor sedan.
Jag gillade verkligen den första boken jag läste och tänkte att denna borde jag klara av lätt. Och lätt gick det. Lite för lätt. Boken var något av det bästa jag läst. När jag plöjt mer än hälften pausade jag och läste en annan bok bara för att jag inte ville att denna skulle ta slut.

"Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" innehåller bara korta noveller. Perfekt att läsa på väg till jobbet, under en rast eller innan man somnar. Över hälften av novellerna berörde mig verkligen. Inget konstigt med det kanske ni tänker. Själv är jag djupt imponerad över hur hon lyckas, på mindre än 20 sidor, få mig att känna mig bekväm och nära karraktärerna. Som jag redan läst en halv bok om dom.


Bokia

Yes Kinsella, nu har du fattat galoppen. Denna boken kändes mer seriös än hennes tidigare. Dels för att den handlar om riktiga situationer där jag faktisk kan känna igen mig själv, (på gott och ont ska väl tilläggas) och dels för att Sophie Kinsella har dragit ner på de grymt pinsamma situationerna hon ställer sin karraktär Becky Brandon (född Bloomwood)* i.
Kanske är det bara för att det är så mycket barn runt om mig nu som gjorde att jag tyckte denna var något bättre. Eller så har både jag och Becky växt upp hlt enkelt.
Om ni tänkt som jag, efter varje Shopaholic bok, att detta var f-n i mig den sista, så ge denna en chans med =)


*Ni som läser hennes böcker förstår piken.
Bokia

Jag läste idag att Dolph Lundgren och hans fru Anette Qviberg haft inbrott i sitt hus i Spanien för andra gången. Tjuvarna tog sig in i huset och band fast Anette och hotade henne med kniv. Även för två år sedan hade dom inbrott, den gången pumpade rånare in gas i huset. Anette, de två barnen, hemhjälpen och hundarna sövdes ner så att tjuvarna kunde jobba ostört. Dolph var inte hemma någon av gångerna.

Det som slog mig var att halva den historien påminner om Liza Marklunds bok ”En plats i solen”. Den boken handlar just om en svensk familj som har hus i Merbella. Skillnaderna är att mannen i den familjen är en framgångsrik tennisspelare om jag inte misstar mig. De som var hemma under gasningen var precis samma människor (två barn, hemhjälp osv.) Och sen så dör alla, det hände inte här tack och lov.
(Nej jag avslöjade inget som inte framgår på baksidan av boken!)

Så, Liza, nu vet vi vart du fick den idén ifrån!

Dolph Lundgren och Anette Qviberg.

Det tog mig en hel vecka att läsa första halvan av denna boken. Så långtråkig tyckte jag den var. Jag läste bara för att jag som alltid kände mig skyldig att avsluta en bok.
Den sista halvan av boken avverkade jag på ett dygn. Dom 50 sista sidorna gående till och sittandes på spårvagnen. Och fram till någon minut innan jag började jobbet.
Det är någons blod, svett och tårar. Och något bra måste det ju finnas med boken eftersom den blivit antagen och utgiven. Visst, vi har alla olika smak, men jag vill alltid ge böcker en chans.
Faktum är att jag tröttnar och reser på mig snabbare av en dålig film än en dålig bok. Trots att en dålig film berövar mig på mindre tid än en dålig bok.
Men i en dålig bok är det jag som är regissören!

Tidigare har jag läst skuld och svek av Karin Alvtegen och älskat dom. Det är inte deckare i den benämningen med blod och våld. Det är ren psykologi. Visst det är alltid någon eller några som dör. Men det går nästan helt obemärkt förbi. Jag tror inte ordet blod ens nämns en gång i denna boken. Det står mer "hon greppade (ljusstaken) och gick ut mot rösterna i hallen. Sen tittade hon på sina händer. Hon hade gjort det för att säkra sin familjs framtid". Nååååt sånt. Kommer inte ihåg på rak arm, men jag kan i alla fall fortsätta läsa några rader innan det sjunger in att det var ett mord.

Författarinnan Unni Drougge har tagit ställning i FRA, IPRED och alla-andra-konstiga-förkortningar-cirkusen. Och det med basta! Hennes bok ”Boven i Mitt Drama Kallas Kärlek” finns att ladda ner helt gratis och lagligt här hos Piratebay. Hon har även startat ett Paypal konto så om man vill kan man sätta in en slant där. I liiiike!
Boken handlar förövrigt om hennes relation med en man som misshandlade henne och även åkte fast för det. Hna jobbar nu som förläggare åt Liza Marklund. Ni kanske kommer ihåg även den cirkusen? Jag vet att jag skrev om den här om ni vill uppdatera er.

lägga mig och läsa. Håller på med en bok som jag inte vet vad jag tycker om än.. Har läst hälften och det känns inte alls som en deckare utan mer som en roman. Ge mig lite mord skandaler och hemligheter, tack! God natt.

Jag har haft jättesvårt att komma in i de böcker jag vill läsa den senaste tiden. Finner ingen ro och allt känns ointressant. Men jag vill ju verkligen läsa! Sååå, jag köpte Denise Rudbergs senaste bok Åse. Tyckte om den, precis som alla hennes andra böcker jag läst.

Nästa vecka, tisdagen den 24 fabruari, drar årets bokrea igång. Om ni inte har nåt för er på natten mellan tisdag och onsdag rekomenderar jag alla att ta en sväng till närmsta bokhandel och shoppa. Nattöppna butiker öppnar dörrarna 00.00 och har säkert öppet till 01.30 eller 02.00.
Det är charmigt att gå där på natten. Dom flesta är glada och jag har inte stött på några surar miner =)
I år har jag lovat mig själv, och min sambo, att inte handla så mycket. Vad är mycket kan man ju fråga sig då, haha.
Vi får se vad jag plockar på mig. För er som inte orkar eller har tid att springa på rean så kan man förhandsboka böcker och få hemskickade. Det gör man här hos Bokia. Här är några tips på böcker jag skulle kunna plocka på mig:

Jag har gjort det igen. Läst en bok av Sophie Kinsella. Och inte heller denna var särskillt bra. Jag blir så trött på att alla hennes kvinnliga karaktärer är så jävla hjälplösa. I början i alla fall, sen gör dom nåt jättedrastiskt och räddar hela sitt liv och mår superduper bra igen.
Något säger mig att jag ändå kommer se filmen som är baserad på hennes "En Shoppoholic ..." böcker.

Mitt nya jag handlar om en kvinna som är med i en bilolycka och vaknar upp och inte minns de tre senaste åren i sitt liv. Jag tänkte att då är det okej att vara hjälplös, men nej. För flummigt för mig.