Satt och filosoferad allmänt idag och kom att tänka på en sak Emma sa för någon vecka sedan som gör att jag älskar henne (om möjligt) ännu mer. Jag frågar vem hon skulle vilja se på 200 kronors sedlen (ni kommer ihåg pratet?) och hon svarar helt neutralt och självklart utan att titta upp DIG. Oooh, sånt värmer =)

1998. Tio år sedan. Orden räcker inte till eller har redan blivit sagda så många gånger förr. Jag ska spendera dagen med att jobba dubbelt och kommer inte kunna gå i tåget i eftermiddag. Det gör mig deppig..

Boyz II Men - It's so hard to say goodbye to yesterday

Blues - Under ytan

Jag vaknade i soffan och upptäckte att det spelades gamla roliga men ändå lite ångetsladdade låtar på tv.
Kommer ni ihåg?

Igår pratade vi om Lunarstorm. Jag sa att jag va inne på deras sida (NEJ jag är INTE medlem!) häromdan och blev lite upprörd för jag såg inte Bjarne någonstans. Kändes som dom försöker vara lite hippare än vad dom är. Som SVT:s Draken. och Bollibomba melodin. Förstör inte så! Draken har blivit speedad och lyssnar på nåt technoaktigt.

Vi skrattade åt gamla namn man haft, vissa hänger med än. Mats kallas fortfarande för Ledarn. Igor vägrar sluta kalla mig för nazty. Sjunger alltid Destinys Child låten för mig när vi ses. Emma bytte från real bitch till role model. Hahaa! Nina och Loise, subjekt och Miss86 var det va?

Frågorna är, vad hette jag på Lunar innan jag bytte till Nat?
Och vad hette DU på Lunarstorm?

Märker att jag vart riktigt deppad den senaste veckan och vet precis varför. Jävla kulturkalas. Längtar tillbaka till den gamla goda tiden, då det hette Göteborgs Kalaset och var på bananpiren/frihamnspiren. Då allt handlade om kärlek.
Och efterfester..
Var tvungen att rota upp gamla bilder i datorn och deppa lite till. 
Snart går det över, då mår jag bättre.. 


Danielson och jag innan ett möte utanför Göteborg & Co.




Natten då värdarna vann över Securitas. Nåt av det jag saknar mest. De galna saker man hittade på.




Uppladdning med kärleksringen.




Koncentrationen har släppt lite. En av de sista låtarna i discot och alla värdar vill att ungarna ska dra hem så vi kan festa på riktigt.




Kalas turnén. Göteborgs festivalen. På väg till arrangemangsmöte. Kalas turnén.




Samuel. Den bästa.

Nu borde jag gå och lägga mig för imorgon ska jag och mamma till veterinären med den här snyggingen.
Har haft kattskrället i 17 år ca och aldrig har han vart med oss till fröken djurdoktorn. Han är 19 år och mår ganska så okej. Lite gråhårig kanske =) Men nu kände jag att det var dags att kolla hjärta, lungor och njurar. Sååå mer om det imorgon! God natt.

Jag var på Bruce Springsteen med min mamma och hennes två kompisar igår. Kvällen började lite illa med magsjuka (?) eller nåt i den stilen. Därför kände jag att jag inte var på topp som man hade velat. Fick sitta ner större delen av konserten men lyckades se det mesta på en storbildskärm i alla fall. Inte direkt så att man förstår vem av dom små människorna på scenen som är Bruce ändå =)

Tankarna under kvällen gick nåt så här
Visst att Bruce ser fräsch och snygg ut, men hur hett är det egentligen med en man som har gitarren på ryggen och spelar munspel?
Vem är egentligen Mary? Den där Mary.. Inte Cameron utan “Meet me at Marys place, we’re gonna have a party” och hon i “Thunder road”? Jag tror jag har nåt på gång här..
Värst vad han flirtade med publiken med. Det har jag inte för mig att han gjorde förra gången jag såg honom 2003. Aja, inte mig emot!



Under låten ”Living in the future”, som väl kan räknas som en politisk kampsång, fick Bruce tag på ett plakat någon i publiken gjort där det stod ”Obama for president”. Detta gick han glatt runt och viftade med under låten och publiken skrek.

Jag är en sån som oftast tror på när artister eller kända människor talar bra om Sverige. Ena hjärnhalvan tänker “så säger dom i varje land dom besöker” och den andra “hahaa, jag vet, Sverige är så fint och vi är så brrra!” Så när Bruce Springsteen säger att Göteborg och Ullevi alltid kommer vara speciellt för dom (kanske mest med tanke på att hela Ullevi håll på att rasa under en konsert 1985) så tror jag på det. Sen har dom ju även Nils Lofgren i bandet som i och för sig är född i USA men har en svensk och en italiensk förälder. Och visst var det så att publiken skrek liiit emer när han presenterades?

Läste att Bossen själv och delar av E Street Band åkte ut med Leif Mannerströms båt idag för att äta som dom alltid gör och att Little Steven (som vart med i Soprans som ni kanske vet? Pluspoäng där!) var på Bengans och shoppade skivor i över en timma. Han kan shoppa i vilken stad som helst men det är klart han går till Bengans och inte någon annan stans.

Ett klipp från fredagens konstert.

Blää vad jobbigt det var att gå upp i morse. Fikc inte upp ögonen. Jobbigt med att veta att Emma snart är framme i Malaga. Hon kommer hem igen om två veckor. Det var sju år sedan vi var ifrån varandra så länge. På riktigt. Skitjobbiga två veckor framför mig alltså. Då hade jag piercat tungan när hon kom hem. Har inga sånna planer denna gången..
Nu blir det jobbet!

Måste gratta S och P. RESPEKT!!

Jag och Nina kollade på matchen tillsammans. Fast ändå ensamma. Va mysigt det var gumman! Känner att min själ fått lite ro nu när Sverige vann. Skulle väl börjat lipa om det blev 0-0 eller förlust. Tack och grattis Zlatan. Första målet i landslaget sen 2005 (tror jag va?) Det var på tiden.



Slänger upp varsin tragiska bild på mig och Nina från VM 2006. Mycket Röda sten och tälten då..

Vad bra det var!! Medina fick igång publiken på två sekunder. Jag och Emma var två av tio svenskar typ.
Skrattar ihjäl oss när Shan Atci dissar turkar, iranier och svennar. Det är då det känns lite mer okej att skratta. Där man känner igen sig själv, sin familj och sina vänner.
Åkte hem till Emma efter. Försökte fräscha upp oss och drack ett glas vin. Till.
Sen bar det av till kafé Vallgatan och klubben Black Pearl.
Bra musik, bra lokal, roligt folk.
Tiden gick för fort!
Vinet gick ner för fort..

Fan vad ont i kinder och mage man hade efter denna kvällen.
Så mycket skratt.
Tack Emma!

Vi visste alla att detta ämnet skulle komma förr eller senare. Det finns vi fyra som älskar det. Och det finns alla andra som är avundsjuk för att deras namn inte passar in och dom inte kom på ett eget coolt gang name före oss. Jag snackar om LENN så klart!

Minnen som varar
Dagen vi bildades. 11 februari. 2004?
Dagarna vi låg på ängen och solade, skvallrade och skrattade till vi skrek.
Valborg 05 och 06.
Alla hårfärger vi gått igenom tillsammans.
Och eeeh, vågar man säga det? Alla jävla killar vi snackat och analyserat sönder tillsammans.

Det fanns en tid då man inte jobbade halvt ihjäl sig och hade ork att sitta hemma hos Emma varje onsdag för att kolla på O.C och ta tusen bilder och dricka vin.
Det fanns en tid då man kunde sitta och flumma fram roliga idéer, som vår pizzeria Tjo LENN! Vi skulle blivit den bästa pizzerian med våra korta kjolar och heta ben.

Hittade bilder från när jag och Nina var i Stockholm för två år sen. Det här gjorde vi då..